Back on track

Första dagen på en vecka som jag vaknat och inte mått som om en buss precis kört över mig, hurra! Tvi dig, förkylning! Firas fredagsenligt med plugg på Starbucks med Dale. Jag har äntligen lyckats ta mig igenom en skittråkig artikel (WIN!) som jag hoppades skulle leda till Aha-upplevelser och en briljant frågeställning för nästa uppsatsskrälle. Det har inte hänt något än (känns lite OWIN. Får väl läsa en till). Kan ändå skryta med att jag varit mer produktiv än Dale. Efter att ha suttit och fnissat för sig själv i 10 minuter brast hon precis ut i ett gapflabb. Anledning; se ovan. Istället för att skriva om hushållsnära tjänster i Kina har hon senaste halvtimmen suttit och googlat "funny cats", "funny animals" och wewastetime.com.

Tycker vi förtjänar rast nu.

Ballerina Kladdkaka

Kat-napped!

"I'm federal agent Kat Robert-Desvaux, and this is the longest day of my life"

Ibland bara händer saker mitt när man håller på och procrastinatar sin uppsatsopponering på luvit

Det är o-gött

Har: 1 katt som löper och ylar som kommandoran i varggropen i Emil i Lönneberga (och har fattat att det blir bättre akustik om man ställer sig i duschen och vrålar) + en annan katt som kräkts 2 ggr idag, direkt efter hon glufsat i sig skitmycket mat.
Undrar: finns det kattbulimi och finns det något liknande harlequinromaner för katter?
Tror: det lätt finns i japan.
Vill: just nu hellre vara adoptivmamma till mer low-maintenance katter typ Kosmoskatten.
Räknar med: fet present på kattmors dag.

Jag vet ni känner stolthet, för jag känner detsamma; jag är tillbaks mother f*s med lite jävlar anamma

Tadaaaa! Varde internet!

Nu har jag äntligen lyckats få ordning på min vpn, (hade några jobbiga dagar förra veckan när jag bestämde mig för att unna mig ordentligt både säkerhetsprogram och vpn och ingen av dem ville fungera som de skulle. eheeeeeh. var lite svettigt.). Det är inte utan att man önskar att man vore mer datasavvy. MEN, lyckades minsann klura ut både det ena och det andra, och känner mig numera sjukt nöjd. Borde nu kunna kommunicera över de flesta sociala nätverk. Hurra!

Dock har internet här känts precis lika segt som förut, och det är nu bekräftat varför; Shanghai har långsammast uppkopplingshastigheter i hela Kina. Imponerande.

http://shanghaiist.com/2011/01/21/shanghai_home_to_the_slowest_intern.php. Så tyvärr får jag nog leva vidare med hackande Skype utan bild. Nåja, man kan inte få allt. Känns just nu vansinnigt lyxigt bara att ha Youtube igen istället för Youku (ja, kinesversionen).

Annars känns det väldigt bra att vara tillbaks i Shangan, även om det kändes konstigt att åka ifrån Sverige efter så lång tid. Jag har bland annat hunnit fira kinesiskt nyår (Kaninens år i år) och gå på 50-talsdans, kallas tydligen sock hop, vem vet varför, för välgörenhet= väldigt kul. Sarah, Adam och jag lyckades även i dansens virvlar bli fotograferande av nån från shanghais motsvarighet av dygnet runt, se bildbevis ovan. Skolan har inte börjat riktigt än pga nyårslovet, så håller mig sysselsatt med inlämningar i sociologi =inte alltid så kul.

Nu måste jag gå och handla ny kattsand till Kerstin & Kat så morgonens olycka i ett av badrumshörnen inte upprepas. Jag fattar vinken. Det är inte lätt att vara adoptivförälder åt samhällets olycksbarn.

Den här dängan Johanna skickade imorse fick mig däremot snabbt på bra humör igen: http://http//www.youtube.com/watch?v=vxiSP_ch_oI. "Eeeeeeeeel!"

Happy shiny wavy lördag! <3>

Don't try this at home

I Kina spiser de...sallat

Var på akvariet i torsdags med lillebror och fick se karpmatning. (Det är en anständig inrättning så de har faktiskt mer exalterande och exootiska djur också). Som vi ser sallad, och inte hundar som danskarna tror. De kunde li sin sallat, den försvann i ett nafs.
Haft så trevligt så! Tyvärr verkar han inte ha haft en lika trevlig hemresa i söndags då hans bagage blev borttappat och 3 plan av 3 möjliga var försenade. Ajaj.

Eftersom han flög så tidigt i söndags tog vi det lilla lugna i lördags och gick på massage. Göttgöttgött. Medan Erik låg och jäste och blev lämnad ifred av sin massös, var min massör sjuuukt snacksugen och ville prata, prata, prata, samt diskutera min onda axel. (Gammal Kinaskada. 2008, skrivande av uppsats vid minimalt skrivbord i kinesiskt studentrum.) Det är ju egentligen trevligt, men 1) när jag blir masserad uppnår jag ett tillstånd av avslappning som gränsar till koma. Detta försvårar mina möjligheter att kommunicera då jag knappt orkar röra på munnen, och helst vill svara "Mmmöööööhöhhhhh..." på alla frågor 2) kommunikationen i fråga sker på kinesiska=tar massa extra hjärnkapacitet i anspråk 3) mitt anatomiska ordförråd på mandarin är kinda begränsat, så jag har svårt att förstå alla fina axel-tips.
Hur som; när vi avhandlat Eriks och min relation, nationalitet, sysselsättning, ålder, samma för resten av familjen, hur länge vi varit i Shanghai och vad jag visat Erik, vädret, skillnaden på massage i Sverige och Kina, svenska kronan vs. kinesiska RMB, och lekt en festlig lek som heter "Oj vad stel du är! Gör det ont...HÄR?" där massören tryckte på ömma punkter i axeln och nacken och jag svarade "Mmmööööhhhö JA!", deklarerade han att jag behövde "cupping" (=en slags sugkoppar i glas som värms med en liten fackla och sen sätts fast på stället där de behövs, och får sitta där i 10 min. Ska hjälpa blodcirkulationen, men lätt att associera till åderlåtning. Ser förjävligt ut, men är rätt skönt. Provat på fötterna tidigare).

Blinkande varningslampa.
Jag: "Näänänänä, DET vill jag inte ha! Man ser helt sär ut och får skitstora märken på hela ryggen!"
Massören: "Näää, det är sååååå bra! Titta, jag har också ont, och jag gör det! Det hjälper!" Lyfter på tröjan och visar ryggen.
Jag: "Jooo, men man får ju jättestora..... Hur lång tid tar det innan de går bort?"
Jävla skit, nyfikenheten håller på att få ett övertag på fåfängan.
Massören: "Det går sååå fort, fort! Kanske....3dar?" Kollar reaktionen.
Jag: "3 dar? Är det verkligen sant? Näää?" Räknar i huvudet ut att då kan jag hinna med det här utan att behöva ha på mig burka i helgen för att dölja eländet.
Massören: "Mhm, mhm, 3 dar! Det är JÄTTEbra!"
Jag: "Hmmm, eeeh, öööh, jag veeet inte...." Men han hör redan att jag är såld.
Massören: "Jag hämtar lådan!"

Jo, så blev det. Med tanke på mitt skinns ofantliga vithet (också diskuterad av båda massörerna) gissar jag på ung 10 dar innan jag ser normal ut igen. Kan hålla er underrättade om den rafflande utvecklingen. Men har iaf kammat hem kanske 10 000 extra kinespoäng, fått lite bättre blodcirkulation kring axeln, och ja, ser helt sär ut och har skitstora märken på hela ryggen. OCH ett foto att skrämma er där hemma med. Jag kallar det: Against all odds/Take a look at me know. Eftersom dumma datorn inte låter mig lägga in bilder i slutet på texten fick den en egen post att bre ut sig på. Se ovan. Enjoy. Nu måste jag ut och handla en fräsch helgburka. Puss & kram